Nel trascorrere della vita di noi tutti, si sente a volte il bisogno di staccare dalle incombenze quotidiane o settimanali. I due giorni di presunto riposo del finesettimana diventano anche loro una ricorrenteroutine non del tutto distensiva
Den här berättelsen tar plats i Stockholm i början av 1960-talet.
Det var guldåren för storstaden. Invånarna befolkade innerstans restauranger på kvällarna för att äta och kanske för att dansa lite efter maten. De unga, mestadels italienare och unga svenskor, höll till vid Boulevard på Sturegatan som ägdes av en italiensk före detta cellist.
I samband med La Festa delle Forze Armate den 4 november deltog jag vid den traditionella mottagningen hos den italienska ambassaden i Oakhill, Stockholm, hem till hans exellens italienske ambassadören och där de olika ambassadråd och konsolatet har sina kontor.
I samband med La Festa delle Forze Armate den 4 november deltog jag vid den traditionella mottagningen hos den italienska ambassaden i Oakhill, Stockholm, hem till hans exellens italienske ambassadören och där de olika ambassadråd och konsolatet har sina kontor.
In occasione della Festa delle Forze Armate, il 4 novembre scorso, ho partecipato al tradizionale ricevimento ad Oakhill, la prestigiosa sede dell’Ambasciata d’Italia a Stoccolma, residenza dell’Ambasiatore e dei vari uffici dei Consiglieri e della Cancelleria Consolare.
Questo racconto è ambientato nella Stoccolma all’inizio degli anni Sessanta.
Erano gli anni d’oro per la capitale. La gente gremiva di sera i ristoranti del centro per mangiare e, magari, far quattro salti dopo aver cenato. La gioventù, per lo più italiani e ragazze svedesi, furoreggiava nel Boulevard di Sturegatan gestito da un ex violoncellista italiano.