Flexibla anställningar leder inte till bättre jobb, snarare tvärtom. Det visar ny forskning som passar norsk och svensk arbetsmarknad. Debatten om visstidsjobb behöver nu byta fokus, skriver Bender.
Visstidsjobb är vägen till fasta anställningar. Brukar det hävdas.
I praktiken kommer många inte att fortsätta till bättre jobb, utan fastnar istället i en rundgång mellan olika visstidsjobb, går in och ut ur arbetslöshet eller in och ut ur arbetsmarknaden. Det gäller särskilt personer med svag arbetsmarknadsställning, som utrikes födda, personer med låg utbildning och äldre.
Said framgår av en ny studie som genomfört av forskare vid Göteborgs universitet och forskningsinstitutet Fafo i Oslo. Studien publicerades nyligen i den högt rankade brittiska vetenskapliga tidskriften Work, Employment and Society och baseras på arbetskraftsundersökningar från Sverige och Norge under åren 1997–2011, en period då Sverige fick betydligt meridskriften, medan Norge behövde en mer strikt lagstiftning.
I studien har forskarna följt visstidsanställda under löpande tvåårsperioder för att se vilka jobb de fick, och jämfört ländernas resultat med avseende på bland annat de visstidsanställdas sysselsättningsbakgrund, utbildningsnivå, födelseland och ålder.
En av de viktigaste slutsatserna är att tidsbegränsade anställningar i Sverige mer sällan ledde till starkare ställning på arbetsmarknaden (20 procent av övergångarna från tidsbegränsade jobb gjorde det) än i Norge (37 procent).
Även när det gäller återvändsgränder (tillfälliga jobb som inte leder till en starkare position på arbetsmarknaden) utmärkte sig Sverige negativt: 32 procent av de visstidsanställda övergick till annat visstidsjobb, ut i arbetslöshet eller lämnade arbetsmarknaden – mot 18 procent i Norge.
Av Bender, utredningschef på Arena Idé och doktorand vid Handelshögskolan
MP